vitklöver
Trifolium repens
Mer information om arten

Perenn, krypande, 1–2 dm hög ört med blad och blomskaft direkt från krypstängeln. Stängeln har halvgenomskinliga stipler med påsatt spets. Bildar mångförgrenade härvor av gröna, slanka revor som rotar sig tätt. Mycket långskaftade blad med 3 kortskaftade, runda eller något hjärtformade småblad. Småbladen har fint tandad kant. Vita, runda blomsamlingar av typiskt klöverutseende, på upprätta, bladlösa skaft. Blommorna är ärtblommor (köl, segel och 2 vingar). Frukterna ser man inte mycket av (finns i de torra blommorna).

Vitklöver finns närmast överallt där människan dragit fram, även på vägrenar och skräpmarker. Tål klippning mycket väl och kan “överta” gräsmattor. Söderut även strandängar.

Förväxlingsrisk:
I norr omisskännlig, men i söder kan den, om den inte blommar, ha flera möjliga förväxlingsrisker.
Smultronklöver (Trifolium fragiferum) (Götalands och Svealands kuster) liknar vitklöver till växtsättet. Den har mer långspetsade stipler och rosa blommor som i frukt får karaktäristiskt uppblåst foder. För ett obeväpnat öga är småbladens tandning svårare att se än hos vitklöver.
Jordklöver (T. campestre) (Götaland och södra Svealand) kan vara nedliggande, men bladen är kortskaftade med tydligt, långt skaft på det mittersta småbladet. Blomhuvuden gula.
Backklöver (T. montanum) (huvudsakligen österut i Götaland och Svealand) har vita blommor, men stängeln är upprätt och grenad.
Humlelusern (Medicago lupulina) (ej i inre Norrland) har mindre småblad med uddspets, och mindre huvuden med mycket små, gula blommor, som snart blir till små samlingar av relativt korta, krökta baljor (“skaftade luskolonier”).
Sandlusern (M. minima) (sällsynt på kalkrik sand i Skåne, på Öland och Gotland) är ofta liggande men kryper ej långt. Blad och blommor har kortare skaft, småbladen är mer utdragna med kraftiga tänder i spetsarna, och stiplerna gröna och jämnt tillspetsade. Blomsamlingarna är fåblommiga med små, gula blommor, och frukten en bisarr, flera varv vriden, mycket taggig balja
Krypoxalis (Oxalis corniculata) (sällsynt förvildad på skräpmark söderut) kryper och rotslår sig likt vitklöver, och har liknande, treflikade blad, men de smakar surt (som harsyra) och har ej tänder i kanten. Blommorna, som är gula, sitter några få tillsammans på gemensamt skaft, och utvecklas snabbt till explosiva kapslar.