Upprätt, bladfällande ris med bruna, så gott som trinda grenar, och omvänt äggrunda, uddlösa, otandade blad. Bladens översida är matt blågrön. Undersidan är blekare, närmast vaxartat grågrön, och har utstående nerver. I lupp syns en låg, smal kantlist. I bladvecken ensama (eller parvisa), ljusa blommor. Frukten är ett ljusblått, vaxmatt bär med ofärgad, söt saft (går att äta!). Det är oftast större än ett blåbär och något kantigt.

Odon finns inte bara på myr, utan även på hed, i skog, och på fjällhed. I låglandet blir den vanligen högre än blåbär, någon gång meterhög.

Förväxlingsrisk:
Blåbär har kantiga, gröna grenar, ovala, ljusgröna, fintandade blad, och mörkare bär med rödviolett saft.
Finnmyrten (Chamaedaphne calyculata) (nästan enbart Tornedalen) har längre blad som är översållade med mycket små, runda fjäll (lupp!).
Pors (Myrica gale) (ej i inre delarna av norra Norrland) har tänder på bladets yttre del och stark, aromatisk doft (mosa!).
Odonvide (Salix myrtilloides) (Norrland, men ej på fjället) har rätt små blad som i regel är rundade i båda ändarna men har parallella kanter på mitten (“travbaneformade”).
Några andra viden (Salix) kan ha blek bladundersida och likna odon. Bladen är dock nästan alltid större med rundare bas och/eller spetsig topp.