Tuv-, stylt- och bunkestarr, Carex “Heterostachyae distigmaticae”
Avgränsning:
En grupp baserad på struktur. De vegetativa delarna beskrivs här ej i detalj. Hit räknas starrar som har 2 märken och separata han- och honax, och som dessutom formar bastanta, upplyfta tuvor: tuvstarr (Carex cespitosa), bunkestarr (C. elata), styltstarr (C. nigra subsp. juncella, C. juncella), och tuvad hundstarr (C. nigra var. recta) (observera att vanlig hundstarr, C. nigra var. nigra inte hör hit!).
Tuvbildande perenna graminider. Bastanta tuvor av starrar med 2 märken och separata han- och honax. Tuvorna kan bli mycket gamla och utgörs i nedre delen slutligen av torv. Har alltså bara nya skott i den översta delen av tuvorna. Fuktig mark, såsom sumpskog, fuktängar, stränder och myrkanter, endast sällan på öppen myr. Styltstarr är den i särklass vanligaste, man ser den ofta överta tidigare myrodlingar och gamla ängar. I Norrland ser man här och var att man byggt troll av styltstarrens tuvor och ställt upp dem framför husen.
Förväxlingsrisk:
Som fruktbärande någorlunda lätt igenkännliga. Det finns tuvbildande starrarter som tillhör andra grupper (med lika ax etc.), men eftersom tuvorna närmast alltid har strån upptill, är risken för förväxling liten. Kontrollera alltså topparna, så att där verkligen finns särskilda hanax!
Variation
Bunkestarr (Götaland och Svealand) har höga strån med högt uppstigande blad, medan de andra har strån som slutligen oftast hänger slakt ut från tuvorna.
Styltstarr (allmän norr om “Limes norrlandicus”) har smala, stolplika tuvor, som kan bli nästan meterhöga och har rätt mörka, grågröna blad som är smalare blad än de andras.
Tuvstarr (i stora delar av Sverige, men lokal) har bredare tuvor än styltstarr och friskt gräsgröna blad.
Tuvad hundstarr (finns i en stor del av landet men är dåligt känd; saknas eller sällsynt i inre Norrland, men “ersätter” styltstarr vid Bottniska viken) har rätt platta tuvor och är den enda av dessa starrar som har utlöpare inom tuvorna. Dessa starrar hybridiserar med varandra och med andra arter i samma grupp när de möts (“distigmaticae-eländet”). Detta får vi bortse ifrån inom NILS, men alltför dåligt utbildade tuvor skall inte tas med.