Perenn, rosettbärande, tuvad, 1–5 dm hög ört. Rosettblad med långt, slankt skaft och liten, rundad, men mycket kantigt tandad bladskiva med upphöjda nerver. Slank, ofta rätt krokig stängel som vanligen grenar sig i övre delen. Stjälkblad mycket smala, vid första påseende linjära, men vid närmare betraktande något bredare på mitten och avsmalnande både uppåt och nedåt. Ibland distinkt skillnad mellan dessa båda bladtyper, men ofta finns någon form av övergångsblad. Blommorna har långt, vekt skaft, och utgår från vecken av linjära stödblad. 5-talig blomma med 5 syllika, utåtböjda foderblad, och blå, 14–20 mm lång, klocklik krona och långt stift med 3 märkesflikar. Frukten är en hängande kapsel med 3 hål nära fästet.

Liten blåklocka är vår i särklass mest utbredda blåklocka. Den är ofta vanlig på torrare marker, t ex vägkanter, ängar, hällmarker och kulturmark. Den finns både i jordbrukslanskapet och på naturliga ståndorter som sanddyner, fjällhed, rasmarker, sydberg etc.

Förväxlingsrisk:
Omisskännlig! Andra blåklockor (Campanula) har mycket annorlunda blad.