Perenn, halvparasitisk, 1–3 dm hög, ogrenad ört. Mycket tunn jordstam som sänder ut både sterila rosetter och blommande skott som kan vara ensamma eller några få tillsammans. Stängeln är rödanlupen och närmast kal. Den har strödda blad, varav de 2–3 nedersta är utformade som smala, oflikade, mot stjälken tryckta lågblad. Vid basen finns dessutom (oftast) några särskilda rosettblad. De egentliga stjälkbladen är mörkgröna och kortskaftade, 2–4 cm långa, och har ca 10–20 tätt sittande, inbördes mycket lika flikar som i sin tur har små, utspärrade tänder. Inskärningarna mellan flikarna når bara drygt halvvägs in mot bladets centrum, varför de lämnar en mycket bred “mittremsa” som löper längs hela bladet. Förutom mittnerven, finns i denna remsa framåtriktade sidonerver som viker av till bladflikarna, närmare basen till flera sidoflikar gemensamt. Bladets spets smalnar gradvis av och har tätnande, närmast tandlika flikar. Rosettbladen liknar stjälkbladen, men har förhållandevis kort bladskiva med mycket slankt och långt skaft (längre än bladskivan), och färre, glesare, och oftast djupare flikar. I toppen med en kort, huvudlik blomställning med ca 15 mm långa, zygomorfa, blekt gulvita blommor.
De har lång överläpp med näbblik, nedåtkrökt spets och bred, vriden underläpp. Fodret är kalt, kort och 2-läppigt. Frukten är en spetsig kapsel som skjuter ut ur fodret och delas i två hälfter av en skiljevägg.

Lappspira är allmän på fjällhed, gärna mager sådan, men finns även i fjällbjörkskogen och på bäckstränder nedanför fjället. Följer vissa vattendrag ett stycke ned i skogslandet.

Förväxlingsrisk:
Gullspira (Pedicularis oederi) (Jämtlands och Härjedalens fjäll) har djupare inskärningar mellan bladflikarna, upptill hårig stängel, och hårigt foder.
Fjällspira (Pedicularis hirsuta) (fjällen från Pite lappmark och norrut) har liknande blad, men rosa blommor med ullhårigt foder, och upptill ullhårig stjälk.
Skallror är ettåriga och har motsatta blad.