Sommarannuella, halvparasitiska, upp till 3 dm höga örter (ofta bara några cm höga, sällan över 2 dm). Rak, rund stängel som kan vara ogrenad, men oftast får motsatta grenar som böjer sig uppåt. Bladen är oskaftade och motsatta (ofta inte helt perfekt, bladen “skevar” något) och har sågad kant, oftast med vassa tänder. De har tydlig nervatur, som radierar mer eller mindre handlikt, och med nerverna nedsänkta i fåror på översidan och upphöjda som åsar på undersidan. Blommorna sitter enstaka ovanför motsatta stödblad. Blomningen sker mest i yttre delar, där skotten ännu ej sträckts ut, och ofta så att 2 par (korsvis motsatta) blommor blommar samtidigt. Därigenom ser blommorna ut att sitta allsidigt i grenspetsarna (“topptung”). Längre ned på stängeln och grenar finns förtorkade, redan vissna blommor, och slutligen frukter. Blommorna är små (3–10 mm långa). Kronan är zygomorf och 2-läppig med stora sidoflikar på underläppen och smal kronpip. Den har ofta en enhetlig, ljusare grundfärg, med mörkare ledlinjer och gult nära svalget. Frukten, en platt kapsel med närmast parallella kanter och urnupen topp, blir kvar i fodret. Den öppnas längs den platta kanten och kvarlämnar 2 tunna väggar (med samma form som tidigare) som “står på glänt”. Fröna är långt elliptiska och längsstrimmiga av ljusa, smala åsar.
Ögontröster finns på i stort all slags öppen mark, såsom slåtter- och betesängar, gräsmattor, skräpmark, vägkanter, sjö- älv- och havsstränder, fuktängar, fukthed, kärr, bergbranter, fjällhed, frisk, ljusöppen skogsmark etc.

Förväxlingsrisk:
Trots den stora variationen är ögontröster rätt lätta att känna igen, särskilt när de blommar. Efter blomningen känns de igen på avsaknad av rosett, små, sågade, motsatta blad, och de karaktäristiska kapslarna. Ge akt på de avvikande formerna – alla ögontröster ser inte ut som vanlig ögontröst! Några ögontröster blommar sent, men andra rätt tidigt. För att kunna känna igen dem efter blomningen är det bra att man redan tidigare bekantat sig med den karaktäristiska kapseln.
Några små veronikor (Veronica) kan kanske misstas för ögontröst, men de har fyra runda (olikstora) kronflikar och hjärtlik kapsel.
Rödtoppar (Odontites) har långsträckta blad med svagare tandning.
Skallror (Rhinanthus) är i regel kraftigare, har längre blad, och en stort, påslikt foder med en rund, plattad kapsel innehållande stora, oftast vingade frön.