En medelstor starr (15–50cm) med upprätta strån som har skilda han- och honax. Det mörka hanaxet är ensamt i toppen och de 2–3 glesblommiga honaxen är upprätta. Fruktgömmena är stora, rundade, matta, mörka och grågrönaktiga med ett svartbrunt axfjäll med tydligt vit kant. Bladen är platt V- eller svagt M-formiga, 3–5 mm breda och tydligt blågrönaktiga på översidan och något mer rent grön på undersidan. På varje sida om mittnerven finns 6–12 mindre nerver (3–4 per mm) med ojämnt fördelade mellanrum. Bladets spets är trekantig i genomskärning. Stödbladen är korta och har en lång, ej uppblåst bladslida. Arten växer med utlöpare och bildar ofta mattliknande bestånd.

Hirsstarr växer på frisk–fuktig kortvuxen betesmark. Den är en karaktärsart för betade fuktängar men kan även hittas på stränder, i diken och i fjällmiljöer.

Förväxlingsrisk:
Är oftast lätt att känna igen på sin färg.
Slidstarr (C. vaginata) är rent grön i färgen.
Ängsstarr (C. hostiana) har mer tätblommiga honax med rent gröna, blanka fruktgömmen och blankt gröna (ibland aningen blågrönaktiga) blad med tydliga tvärnerver (lupp!) och bildar sällan mattliknande bestånd.
Slankstarr (C. flacca) har oftast flera hanax och långa hängande honax men bildar inte sällan mattliknande bestånd med blågröna blad som kan vara svåra att skilja från hirsstarr om t.ex. stråna är nedbetade. Slankstarr har dock inte bladspetsar som i genomskärning är trekantiga och sidonerverna är jämnt fördelade (5 per mm) på var sin sida om mittnerven.