Perenna (beståndsbildande), 0,5–8 dm höga örter med upprätta, något förvedade stjälkar. Korsvis motsatta grenar och korsvis motsatta, oskaftade, mörkgröna blad med helt jämn kant. De är oftast ovala, alltid rundspetsade, har rundad eller hjärtlik bas, och framåtriktad, nästan bågböjd nervatur. I allmänhet slanka, eller vidgreniga endast i blomställningen Blommor 5-taliga, gula, med många ståndare. Mosar man en blomma blir fingrarna vinröda. Frukten är en 3-rummig kapsel som öppnas upptill.
Johannesörter har en bred spännvidd. De två vanligaste arterna (fyrkantig johannesört, Hypericum maculatum, och äkta johannesört, H. perforatum) hör till kulturlandskapet och har stor utbredning på torr ängsmark, skräpmark etc. Från Svealand och söderut finns andra arter i fuktigare miljöer, på klippor och i skog. Våtast växer kärrjohannesört, H. tetrapterum (Skåne).
Förväxlingsrisk:
Nejlikväxter (fam. Caryophyllaceae) har i allmänhet spetsiga blad. De som har mest rundtoppade blad är vekare, eller håriga.
Törlar (Euphorbia) har strödda blad och mjölksaft.
Dunörter (Epilobium) har mjukare stängel och alltid mer eller mindre ojämn, eller tandad, bladkant.
Hönsbär (Cornus suecica) är lågvuxen och tuvad, med vita “blommor” (svepen) och röda bär.
Variation
7 arter. De flesta är helt kala, men några har glandelhår, t.ex. på foderbladen. Hos en art, luden johannesört, H. hirsutum (lokalt i Götaland och Svealand), är dock stjälk och blad mjukhåriga. De flesta arter är styva och växer upprätt, men en art, dvärgjohannesört, H. humifusum (lokalt i Götaland) är vekare, med trådsmal stjälk. Fyrkantig, äkta, kärr- och dvärgjohannesört har kanter eller lister på stänglarna.