Blåsstarr och flaskstarr

Två kraftiga starrarter som blir upp till en meter höga och har typiskt stora och uppblåsta fruktgömmen i kraftiga majskolvliknande, hängande honax. Axfjällen är ljusbruna. Hanax är så gott som alltid flera. Båda arterna bildar ofta stora bestånd med kraftiga utlöpare. Stjälkarna är tydligt trekantiga ända ned till basen och är liksom bladen köttiga. Bladen är långa, oftast över 3 dm med spetsarna som i genomskärning trekantiga. Bladens snärp är helbräddad och över 2 mm lång.

De föredrar fuktiga ståndorter, gärna stränder, diken, laggar och kärr men blåsstarr växer helst något näringsrikare än flaskstarr som också går att finna i de blötare partierna på myrar.

Flaskstarr har typiska långa rännformiga, 2–6 mm breda och tydligt blågrönaktiga blad samt en trubbkantad och slät stjälk. Honaxen är mycket långa med mycket tätt sittande fruktgömmen som blir ungefär 5 mm stora.

Blåsstarr har rent gröna, cirka en halv cm breda, i tvärsnitt M-formade något köttiga blad. Stjälken som är saftig blir upp till 4 dm hög och är sträv och vasskantad. Honaxens fruktgömmen är stora , upp till 8mm och är tydligt uppblåsta när de har mognat. Jordstammen är kraftig med rödaktiga basala slidor.

Förväxlingsrisk:
Älvstarr (Carex rhynchophysa) liknar mycket blåsstarr och växer på liknande fuktiga platser men finns sällsynt bara i Västerbotten och Norrbotten. Den kan i NILS-sammanhang räknas till blås- och flaskstarr.
Skogssäv (Scirpus sylvaticus) kan när den är steril likna blåsstarr men bladen är oftast över 1cm (upp till 2) och den nedre delen av skottet är runt eller endast svagt, trubbigt trekantig.
Även sterila bestånd av gräsull (Eriophorum latifolium) kan påminna om blåsstarr men har plattare, mer otydligt M-formade blad och en snärp med fint fransad kant som alltid är kortare än 2 mm. Skottbasen är dessutom ofta rundad.
Slidstarr (Carex vaginata) har som blåsstarr rent gröna M-formade blad men de är inte köttiga och oftast kortare, utan en i genomskärning trekantig spets. De basala slidorna är inte rödaktiga och jordstammarna är inte lika långa och kraftiga.
Andra kraftiga sumpväxande starrar med M-formade blad har blågrönaktiga, aldrig rent gröna blad.
Ängsull (Eriophorum angustifolium) är den art vars blad kanske kan sammanblandas med flaskstarr men de är rent gröna, ej blågröna och ofta rödaktiga nedtill.