Perenn, tuvad, 1–3 dm hög, mycket hårig ört (bladens översidor kan vara kala). Har många, uppstigande, bladiga stänglar som radierar utåt. Bladen mycket karaktäristiska, med oftast 2–4 par smala, utåtstående par småblad och ett oproportionerligt stort, långt ändsmåblad. med jämn kant. Ändsmåbladet är störst hos de basala bladen, men blir uppåt stänglarna allt mer likt de andra småbladen. De basala bladen kan ibland bestå endast av ett långt och skaftat ändsmåblad. I toppen med mycket täta huvuden av typiska ärtblommor som är gula, rödgula eller ibland röda (köl, segel och 2 vingar) och sticker ut ur uppblåsta, tätt och ljust håriga foder. Frukten är en liten balja, men man ser inte mycket av den (blir kvar i fodret).

Getväppling är traktvis allmän på torr öppen, oftast kalkhaltig mark, t.ex. alvarmark. Även på vägrenar, sandhedar, åsar, järnvägsmark, kalkklippor och sand vid älvar.

Förväxlingsrisk:
Omisskännlig!:
Inga andra ärtväxter (fam. Fabaceae) har liknande ändsmåblad.