Flerårig kal–gleshårig ört med upprätt, upp till 6 dm hög stjälk med parvis motsatta blad. De helbräddade (sällan med något antydda flikar) bladen är svagt fjädernerviga, lansettlika, gradvis avsmalnande till ett skaft som ofta är kantat av hår. De nedre bladen är mkt. smalt hinnkantade. Egentlig bladrosett saknas eller består endast av två motsatta blad. Roten är hastigt avsmalnande vilket ger den ett typiskt avbitet utseende. Blommar ofta mycket sent, ofta först i augusti med mörkvioletta blommor i täta korgliknande huvuden med smalt lansettlika, oftast kala, högblad under. Fodret är femtaligt, hårigt, med spetsiga flikar. Frukten är en nöt som döljs av det kvarsittande fodret.
Ängsvädd växer på frisk–fuktig mager gräsmark. Den är ofta representerad i naturbetesmarker och slåtterängar men hittas även i vägkanter, i gles skogsmark, på stränder och i videsnår. Den är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige och finns även i de södra delarna av fjällen upp till Jämtland.

Förväxlingsrisk: Åkervädd (Knautia arvensis) är alltid tydligt hårig och har åtm. upptill djupt flikiga blad. Alla blad saknar smal hinnkant. Blåmunkar (Jasione montana) och bergskrabba (Globularia vulgaris) (end Öl och Gtl) har liknande blommor och blomställningar men båda har strödda blad. Slåttergubbe (Arnica montana) har en kraftig bladrosett och tydligt strävhåriga blad som är bågnerviga. En del korgblommiga växter förutom slåttergubbe kan också likna ängsvädd men de har alltid strödda blad.