Perenn, 2–4 dm hög ört med jordstam. Stängel och blad blåaktigt gröna, kala. Stjälken har 2 vingkanter. Blad parbladiga med 2–4 par långsmala till elliptiska flikar, men varken ändblad eller klänge. Rätt långa stipler med lång spets i bakänden. Typisk ärtblomma (köl, segel och 2 vingar) som först är rödviolett, senare gråviolett.

Gökärt är allmän i landets södra hälft. Den finns både i lågörtskog, i hagar, gräsmarker, bryn och rasmark, även på mager mark. Längre norrut sällsynt på isolerade lokaler (införd med vallfrö?), men den etablerar sig oftast väl.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Andra ärtväxter (fam Fabaceae) utan ändblad eller klänge har fler eller bredare småblad.
Andra vialer (Lathyrus) med liknande blommor är vårärt (L. vernus), som ej har vingkant på stängeln och bredare småblad med smal spets, vippärt (L. niger) (Götaland och Svealand), som är högre och har 4–7 par småblad, strandvial (strandärt) (L. japonicus) (L. maritimus), som endast växer vid havet, och har fler, mycket breda, köttiga småblad och klänge, och kärrvial (L. palustris), som har ännu tydligare vingkant, längre småblad och klänge.