Perenn, 1–5 dm hög ört med rotstock. Långskaftade, 5-fingrade, rätt styva blad som är iögonfallande silvervita på undersidan. Oftast en handfull radiärt ställda stänglar som i basen är riktade snett uppåt, men i övre delen böjer sig inåt i båge till en mer upprätt hållning. Stänglarna är rätt träiga och oftast greniga i yttre delen. De anläggs redan på hösten som en kort stam med bladrosett. Följande våren växer stänglarna ut och rosettbladen ersätts med stjälkblad. Bladen har smala stipler. Bladflikarna är mycket smala, särskilt vid fästet, och har i yttre delen några par rejäla tänder eller ytterligare flikar. Bladen har distinkt nedvikt kant, varför översidans färg ofta syns längs kanten om man betraktar dem underifrån. Flikarnas mittnerv är dock ej lätt att se, så hela bladundersidan ser vit ut med en “ritad kontur” i kanten (mycket vackert!). Blomställning grenig med 5-taliga gula blommor. Fodret syns tydligt mellan kronbladen, men är betydligt kortare. Frukten är en samling små nötter.

Femfingerört är söderut och längs Norrlandskusten en vanlig växt i många torra miljöer, dels mer “naturligt” på torrbackar, i skärgårdsmiljö etc, dels som kulturspridd längs järnvägar, vägar, i hamnar etc. I inre Norrland naturlig i sydberg, men endast sällsynt som medlöpare till människan. På trampad mark kan den vara helt platt.

Förväxlingsrisk:
Femfingerört har många förväxlingsrisker, men är i regel lätt igenkänd på de rätt styva, smalt 5-fingrade bladen med karaktäristisk färgkombination.
Backfingerört (Potentilla sterneri) (sällsynt i östra Götaland) har smalt 5-fingade blad, men de är gråludna under, och växten har bladrosett.
Mångfingerört (P. multifida) (mycket sällsynt i sydberg i norra Lappland) har långa, smala flikar på bladflikarna, olikt de lokala femfingerörterna.
Lappfingerört (P. nivea) (sällsynt i fjällen, mest i norr) har vita bladundersidor, men bladen är 3-fingrade med breda flikar.
Bladen hos blodrot (P. erecta) kan se 5-flikiga ut, men de är 3-flikiga (de stora stiplerna förvirrar) och de är gröna under. Blomman är 4-talig.
Gråfingerört (P. incana) (östra Götaland) och luddfingerört (P. heptaphylla) (sällsynt i Skåne), blommar tidigt, har bladrosett och kortare stänglar, och småbladens flikar är bredare
Hos övriga fingerörter (Potentilla) med 5-fingade blad är flikarna bredare och bladen gröna under.
Backsmörblomma (Ranunculus polyanthemos) (södra och mellersta Sverige) och andra smörblommor saknar stipler, har mjukare blad i rosetter och fodret är ej synligt mellan kronbladen.