Perenn, upp till 1 dm hög ört med jordstam. Växer i glesa bestånd med bladen instuckna bland andra växter. Bladen kommer upp ett och ett direkt från jordstammen. De är långskaftade, med njurformad, eller kort hjärtlik bladskiva som har jämt naggad kant (långa, rundade, mycket jämt utvecklade tänder) och antydan till spets. De är plastigt glänsande och fullständigt kala. Ogrenad blomstängel som även den kommer upp från jordstängeln. Den har 2, små, spetsiga, någorlunda motsatta högblad som sitter mitt på stängeln, och en typisk, blekviolett violblomma i toppen. Frukten är (liksom hos alla violer) en kapsel som vid mognaden spricker upp i toppen i 3 båtlika delar som står ut som en mercedesstjärna. I varje “båt” finns kulrunda frön som små “passagerare”.

Kärrviol förekommer på många slag av fuktig eller blöt mark, såsom fuktängar, strandängar, fuktskog, myrkanter, stränder etc Den är i regel allmän, men ovanlig i det kontinentalt präglade, inre norra Norrland.

Förväxlingsrisk:
Den enda andra växt som har enstaka, njur- eller svagt hjärtformade blad som sticker upp ett och ett från jordstammar är mossviol (Viola epipsila). Denna har i regel något större, mer långskaftade, spetsigare blad, men detta varierar. Bladundersidorna, särskilt nerverna, har dock alltid små, styva hår (“glashår”). På blomstängeln sitter högbladen långt ovanför mitten, och blomman är något större, med längre sporre. Mossviol och kärrviol hybridiserar lätt, och förmodligen allmänt. Betrakta alla kärrviollika violer med enstaka hår under bladen som “åtmisntone” hybrider. Sådana skall ej tas med som kärrviol.
Övriga violer har antingen bladen i rosett eller en grenad stängel med flera blad och blomskaft utgående från bladvecken.