Sommarannuell, till 3 dm hög ört som slutligen bildar glesa mattor. Ljusgrön och spröd, ofta halvgenomskinlig, men åldrade stänglar kan vara fastare och ogenomskinliga. Trinda stjälkar med en typisk hårrad. Blad rundade och motsatta, nedtill skaftade med tvärt avsatt bladskiva. Upptill med skaftade, 5-taliga, vita blommor med djupt kluvna kronblad (ser i det förstone ut som 10 smala kronblad). Blommar nästan jämt. Knoppar ”tulpanformade” (bred bas, smal, spetsig topp). Frukten är en kapsel med små, svarta frön.

Våtarv är vanlig på kväverik jord, gärna fuktig (men tål torka väl!). Den är ett välbekant ogräs i trädgårdar, på åkermark, skräpmark etc, men förekommer även på strandvallar och i skog (särskilt söderut).

Förväxlingsrisk:
Bokarv (Stellaria neglecta) och blekarv (S. pallida), båda förekommande i södra Götaland, är mycket lika våtarv, och känns säkrast igen på blom- och frökaraktärer. I NILS-sammanhang kan dessa arter räknas in i våtarv.
Lundarv (S. nemorum), som förekommer på näringsrik mark i nästan hela landet (ej Gotland, mycket sällsynt på Öland), är perenn och betydligt större och kraftigare än våtarv, och får efterhand krypande utlöpare. Den har större blad med rätt tydlig nervatur, och de nedre är rejält långskaftade, med i regel tvär, eller hjärtformad, bas. Blommorna är betydligt större än hos våtarv.
Rätt lika är också sprödarv (Myosoton aquaticum) (ovanlig, saknas i norr), som är kraftigare, har större blad och har upptill hårig stjälk.
Medlemmarna i hönsarvssläktet (Cerastium) har oskaftade, mer jämnbreda blad, och har ej en hårrand längs stjälken. Frukten är en pergamentartad, rörlik kapsel med 10 tänder.