Perenn, beståndsbildande, dioik, ört (jordstam!) som bildar glesa bestånd av tjocka, skaftade, 1–2 dm breda blad. Bladen har närmast triangulär kontur med vid, U-formad bukt där skaftet ansluter (“spetsigt hovformade”). De är mörkt gröna på ovansidan, och vitt filthåriga under. Till konsistensen liknar de någon slags textil, och river man i dem delas de lätt upp i oregelbundna bitar. Bladens kant har iögonfallande, djup tandning av buktiga, triangulära tänder som har en liten, markerad udd i spetsen. I bladkanten nära skaftet löper en nerv i själva bladkanten. Blommar tidigt (bladen är då ännu mycket lite utvecklade) med en kvastlik samling korgar på en tjock, spänstig stjälk som är försedd med parallellnerviga, 2–7 cm långa, fjällika blad som kan ha en pytteliten filtig, småtandad bladskiva i spetsen. Hanväxten har rödlätta blommor, honväxten gulvita. I fruktstadiet är blomskottet 2–4 dm högt. Frukten har yvig, vit hårpensel.

Fjällskråp växer blött, gärna vid källor, i myrkanter, sumpskog, under snölegor etc. Den är kalkgynnad, men ej bunden till kalktrakter. Rikligast förekommer den i fjällen och deras närhet, närmare kusten är den sällsynt.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Inga andra skråp (Petasites spp.) överlappar i utbredning, men hästhov (Tussilago farfara) kan ibland förvilla. Den har emellertid ljusgröna, närmast runda blad utan vid, U-formad bukt. Bladkanten har både utstående “hörn”, och en gles tandning av med rätt jämna mellanrum placerade, mycket små tänder.