En liten tuvbildande ormbunke med avlånga parflikiga blad. Småbladen som sitter nästan motsatta har en finnaggad kant och smala avlånga sporgömmesamlingar på undersidan. Den nedre delen av bladskaftet kan vara svartaktigt men i övrigt är växten helt grön.

Grönbräken växer direkt på sten och förekommer i stora delar av fjällkedjan. Den undviker silikatsten som granit utan man finner den på kalk eller mörka basiska bergarter som diabas och olivin. I det senare fallet kan den bli ganska riklig då den trivs på mineraler som kan vara giftiga för många andra arter. Ofta hittar man den på lodytor eller i klippspringor i både skuggiga och solöppna lägen. Den förekommer även sällsynt på kalkklippor nedanför fjällen och mycket sällsynt så långt söderut som på Öland.

Förväxlingsrisk:
Dvärghällebräken (Woodsia glabella) som i Sverige enbart hittas i Lapplandsfjällen har rundade småblad som liknar grönbräkens men dessa är ganska djupt flikiga och ej finnaggade. Dessutom har den runda sporgömmesamlingar och en liten ledknut på den nedre delen av bladskaftet.
Svartbräken (Asplenium trichomanes) är grönbräkens systerart i låglandet och de två kan sällsynt mötas i kalktrakter nedanför fjällen. Svartbräken är dock vintergrön och har alltid en tydlig svart mittnerv som kontrasterar mot de gröna småbladen.
Brunbräken (A. adulterinum) är en art som härstammar från grön- och svartbräkens hybrid och ser ut som ett mellanting mellan de två. Den är dock ytterst sällsynt (Småland och Västergötland) och saknas så vitt man vet i grönbräkenets huvudsakliga utbredningsområde.