Rosettbärande hökfibblor
Avgränsning:
Omfattar skogsfibblor, Hieracium sect. Hieracium (“subsect. Silvaticiformia”), hagfibblor, H. sect. Vulgata (“subsect. Vulgatiformia”), klippfibblor, H. sect. Oreadea och svartfibblor, H. sect. Subalpina (“sect. Nigrescentia”).
Perenna, rosettbärande, 2–8 dm höga örter med mer eller mindre välutvecklad bladrosett. Till denna NILS-art har förts 4 sektioner av hökfibblor som har bladrosett, dvs. en basal samling mer eller mindre skaftade blad vid basen, och vars stjälkblad ej är stjälkomfattande. De har oftast 1–3 stjälkblad, men kan ha ända till 10 stycken. Hökfibblornas morfologi beskrivs ej närmare här, variationen är för stor.
Förväxlingsrisk:
Fjällfibblor kan likna svartfibblor, men har ensamma, större korgar och oftast längre och tätare behåring i allmänhet. Avgränsningen kan vara svår. I sydvästra Norrland finns några sällsynta representanter för sektioner av hökfibblor som kan förväxlas med den NILS-art som definierats ovan, men de har i regel en något stjälkomfattande bas på stjälkbladen.
Rosetter av kärrfibbla (Crepis paludosa) har buckliga blad med krispig konsistens (“isbergssallad”) och har karakteristiska, bakåtböjda tänder med mjukt rundad nedre kant, särskilt i bladets nedre del. Så fort den får stängel avslöjar den sig genom att ha stjälkomfattande bas på stjälkbladen.
Variation
Dessa fibblor är apomikter med ett stort antal småarter som förs samman i sektioner, och variationen är enorm. Skogs- och hagfibblor dominerar stort och är vanliga nästan överallt. De har i regel tydligt skaftade rosettblad med kraftig, enkel tandning (kan vara närmast otandade), och tvär eller kilformad bas. Blomställningen är rätt vidgrenig. Övergången mellan rosettblad och stjälkblad sker mer gradvis hos hagfibblorna. De ovanligare klippfibblorna (rikligast på Västkusten, lokalt annorstädes) har relativt fåbladig rosett och några få stjälkblad av ungefär samma form. Bladen är slanka, förhållandevis styva, har tandade hår, och i regel utspärrad hårighet på bladkanten. Svartfibblor liknar ett mellanting mellan skogsfibblor och fjällfibblor, och man tvekar ibland. De har i regel rätt små, svagt tandade rosettblad och några få korgar på rätt korta skaft. Holkfjällen är mörka.