åkerbär
Rubus arcticus
Mer information om arten

Perenn ört med 1–2 dm höga, greniga, oftast röda skott som nedtill är något förvedade och saknar taggar. Har små stipler. Bladen är 3-delade, med oskaftade småblad som har sågad kant. Bladen kan vara kraftigt anlupna av rödbrunt, särskilt i solöppet läge och i tillväxtstadiet. Även stark höstfärg. 1–3 långskaftade blommor från övre bladveck. 5–10-taliga (oftast 6–8) rosa blommor med breda (“normala”) kronblad. Frukterna utgörs av glänsade vinröda, hallonlika bär med en helt fantastisk, aromatisk smak.

Åkerbär är i nordöstra Norrland en allmän kantväxt i fuktiga miljöer, t.ex. i bryn mot strandängar, strandskog vid vattendrag etc. Ovanligare mot söder och närmare fjällen. Kommer snabbt in i igenväxande åkrar och är ofta riklig längs diken i jordbruksmark, på vägrenar etc. År med riklig fruktsättning stiger den tunga, blommiga bouqeten från åkerbären när man går i strandsnåren i slutet av juli, men att plocka (och rensa!) åkerbär tär på tålamodet. Ett tips: ät dem med skrutt!

Förväxlingsrisk:
I blom och frukt omisskännlig.
Stenbär (Rubus saxatilis) har utlöpare och småtaggar på skotten, har större blad, skaft på det mittre småbladet, och vita, 5-taliga blommor med löjligt smala kronblad. Beträffande bäverbär (Rubus arcticus × saxatilis, R. × castoreus), alltså hybriden mellan åkerbär och stenbär, läs mer under denne (viktigt!).
Smultron (Fragaria vesca) har inte blad på grenade skott.