Fjäll-levande dunörter Epilobium sp. (delvis)
(fjälldunört Epilobium hornemanni, mjölkdunört E. lacteum, källdunört E. alsinifolium och dvärgdunört E. annagallidifolium)

En grupp nordliga dunörter som är typiska för våta lokaler i fjällen. Dessa fleråriga arter har det gemensamt att den upprätta köttiga stjälken är trind och kal så när som på två rader med vitaktiga hår. Den senare karaktären är viktig då den skiljer dem från övriga dunörter. Gruppen har även i allmänhet ovanjordiska utlöpare Blommorna som kan vara både vita och skära är för släktet typiska, fyrtaliga med urnupna hylleblad De vita märkena är oflikade och klubblika. Bladen är kala och i alla fall nedtill motsatta samt ovala till brett lansettlika och ojämnt tandade. Frukterna är avlånga skidor som spricker upp i flera delar och blottar de vithåriga vindspridda fröna.

Denna grupp dunörter är karaktärsarter för fjällens lutande källkärr med mossan källnicka Pohlia wahlenbergii. De hittas dessutom ofta i bäckkanter, snölegor och andra fuktiga fjällmiljöer. De flesta av arterna är allmänna i hela fjällkedjan och en del av dem går även att hitta i skogslandet, dock ej ända ned till kusten, söderut till Dalarna och Värmland.

Förväxlingsrisk:
Alla övriga arter dunörter har stjälkar som är runtom gleshåriga eller kala och saknar alltid hår i tydliga rader.
Kärrdunört (E. palustre), lappdunört (E. laestadii) samt smaldunört (E. davuricum) (som är den av övriga dunörter man oftast finner i fjällen) har smalt lansettlika blad och ganska tunna, ej så köttiga stjälkar. Smaldunört saknar dessutom alltid utlöpare.
Bergdunört (E. montanum) och backdunört (E. collinum) växer på torra lokaler och kan också hittas i fjällområdet. De har blommor med fyrflikigt märke, gleshåriga blad och stjälkar som dessutom är något kantiga.