åkerfräken
Equisetum arvense
Mer information om arten

En mörkt grön fräken med ogrenade grenar. I växtens mitt är grenarnas första led längre än stjälkslidorna. Sommarskotten har trång central hålighet i stjälken. Stjälken är föga kantig (stjäklisterna är många och låga) och oftast slät (dra försiktigt med nageln under de nedersta grenarna!). Stjälkslidorna har mörka tänder.

Åkerfräken bildar stora bestånd på många olika slags mark, även i skog och på stränder, snölegor etc.

Förväxlingsrisk:
Ängsfräken (Equisetum pratense) är ljusare grön och oftast vekare och smalare. Den kan ha sporax på sommarskotten och är tydligt sträv på stjälken (dra med nageln!). I växtens mitt är grenarnas första led något kortare än stjälkslidorna, vars tänder är bredare, ljusa, nästan genomskinliga, med endast en smal, mörk mittlinje.
Kärrfräken (E. palustre) får sporax på sommarskotten (saknar särskilda vårskott) och har mycket kantig stjälk (stjäklisterna är få och höga). Grenarna är ofta korta och ojämnt utvecklade, med nedersta leden mycket kortare än stjälkslidorna.
Smalfräken (E. variegatum) och trådfräken (E. scirpoides) (båda huvudsakligen i Norrland) kan likna de nedliggande formerna av åkerfräken, men är styvare (vintergröna!), endast grenade vid basen och har annorlunda stjälkslidständer.

Variation

Mycket varierande utseende. Oftast upprätt och regelbundet grenad (“granlik”) med utstående eller snett uppåtriktade grenar. På trampad mark, stränder och snölegemark nedliggande och oregelbundet grenad. Den vanliga underarten, subsp. arvense, varierar starkt i utseende, men har långa stjälkslidtänder med mycket smal, vit kant, och vårskotten (med sporangier) får ej gröna grenar. Den i fjälltrakter förekommande subsp. boreale är alltid nedliggande, har kort triangulära stjälkslidständer utan vit kant, och får ofta gröna grenar på de sporaxbärande vårskotten.