Flerårigt tuvat gräs med upp till nästan en meter höga strån. De många basala bladen är liggande till något uppstående och mycket typiska då de är smala (2–3 mm) men ofta flera dm långa samt har en blågrönaktig färg på ovansidan De nedre bladslidorna är öppna och helt kala. Snärpet är 3–5 mm långt och spetsigt. Vippan är avlång med skaftade upprätta småax. Varje blomma i småaxen har ett flera mm långt spröt.

Ängshavre växer på torr–frisk kalkrik gräsmark och är en karaktärsart för sådana miljöer i södra Sverige. Man hittar den ofta i naturbetesmarker, torrbackar, skogsbryn och på alvar. Den är mindre allmän och finns upp till södra Dalarna samt sällsynt längsmed Norrlandskusten.

Förväxlingsrisk:
Bladens form och färg samt det tuvade växtsättet gör den lätt att känna igen.
Se upp med luddhavre (H. pubescens) som är löst tuvad, utan så många basala blad och har långhåriga bladslidor.
Älväxing (Sesleria uliginosa) har samma blågrönaktiga färg men bildar ofta stora täta bestånd och har ett ytterst kort snärp. Bladen är sällan över 1 dm, uppstående och ej liggande mot marken, något kupade och trubbspetsade.