Avgränsning:
Alla Sedum-arter räknas inte hit, endast de som är små och har feta, rundtrubbiga blad. Av de som kallas “fetknopp” utesluts sålunda stor fetknopp (S. reflexum) (södra Sverige), som har längre, spetsiga blad och den liknande tofsfetknopp (S. forsteranum) (förvildad). Alla arter som på svenska kallas “fetblad”, dvs de med med större, platta blad, är också uteslutna. Obs! Två av arterna i denna grupp, kantig fetknopp S. sexangulare och vit fetknopp S. album, ingår också som egna arter i menyn gräsmarksväxter vid naturabedömningar.
Låga (2–15 cm) örter med små, köttiga, mer eller mindre cylindriska blad. Oftast mattbildande, eller växande i små grupper. Stänglar ofta grenade, med blad som är cylindriska eller äggrunda, men alltid “feta” och rundtrubbiga. Blommor 5-taliga, gula, vita eller (sällsynt) rosa. Frukten är en kapsel.
Många slags torra marker, som backar, klippskrevor, hällmarker med tunn jord, klippor i skärgården etc. Mer restriktiva i sitt habitatval i fjällen (liten fetknopp Sedum annum vanlig i sydberg, gul fetknopp S. acre sällsynt i sydberg, klibbig fetknopp S. villosum mycket sällsynt på kalk) och i norra Norrlands inland (endast liten fetknopp som är sällsynt i sydberg, men gul fetknopp kan förvildas från odling).
Förväxlingsrisk:
Omisskännliga, trots den något konstlade avgränsningen.
Inga bräckor (Saxifraga) har cylindriska blad.
Variation
6 vilda och flera förvildade arter. Störst utbredning har två gulblommiga arter, gul fetknopp (Sedum acre) och liten fetknopp (S. annuum). Vitblommiga arter finns bara i södra Sverige, medan den enda rosablommiga är den sällsynta klibbiga fetknoppen (S. villosum) (lokal på kalk i fjällen). De flesta är perenna, men liten fetknopp är vinterannuell eller bienn, och klibbig fetknopp kan vara bienn. De perenna arterna hittas lätt, utom vid mycket svår torka. Den mer kortlivade liten fetknopp kan emellertid förbises sommartid efter det att den gått i frukt, då endast grå, förtorkade, skrumpna rester finns kvar på de torra klipphyllor där den stått. Dessa rester är som tur är rätt karakteristiska – de går att känna igen – och snart kommer nya plantor som först ser ut som ärtstora klumpar av pyttesmåsmå gröna kulor.