Ängsnycklar Dactylorhiza incarnata och ängsnyckelgruppen Dactylorhiza incarnata-gruppen

Arten ängsnycklar (D. incarnata) känns igenom genom sina avlånga blomax och blommor med ganska smal underläpp. Bladen är antingen helt ofläckade eller mycket kraftigt fläckade på både över- och undersida. Den sällsynta varieteten vaxnycklar, var. ochroleuca, har gulvita blommor utan prickar. Stödbladen är längre än fruktämet och har en bara otydligt tandad kant (lupp!). Ängsnycklar med ofläckiga blad kan likna mossnycklar (D. sphagnicola) som man finner på fattig torvmark, men denna har en rundare underläpp, kortare blomax samt stödblad med tydligt tandad kant.

Ängsnyckelgruppen är ett komplex av variabla arter, underarter, och varieteter ofta med hybridursprung. Arterna som ingår i gruppen är ängsnycklar (D. incarnata), majnycklar (D. majalis), baltnycklar (D. baltica), lappnycklar (D. lapponica), sumpnycklar (D. traunsteineri) samt mossnycklar (D. sphagnicola). Gruppen kännetecknas av sina täta blomax med ogenomskinliga gröna ibland rödaktiga stödblad. Blommorna är rosa (gulvita och omönstrade hos vaxnycklar) med prickigt–strimmigt mönster och rak till svagt nedåtböjsd sporre som är av ung. samma längd som läppen. De snett uppåtriktade bladen är oftast rikliga på stjälken, hos många former mörkfläckiga och undersidan är rent grön (brunfläckig hos blodnycklar).

Samtliga arter i denna grupp föredrar att växa i fuktig till blöt gärna kalkrik mark som rikkärr, våtängar, stränder, myrar och diken. En art, mossnycklar, kan även hittas på sur torvmark. Ängsnyckelgruppen är med sina olika representanter spridd i hela landet inklusive fjällen (lappnycklar). Arten ängsnycklar finns i så gott som hela landet utom i fjällen. Den är lokalt allmän men ganska sällsynt i kalkfattiga trakter.

Förväxlingsrisk:
Jungfru Marie nycklar (D. maculata) och skogsnycklar (D. maculata subsp. fuchsii) har på ovansidan fläckiga blad och undersidan är karaktäristiskt blågrönaktig.
Brudsporre (Gymnadenia conopsea) har blommor med en mycket lång nedåtböjd sporre samt något ihopvikta blad som sällan är bredare än 1 cm.
Arter i släktena Orchis och Anacamptis har oftast få blad på stjälken samt hinnartade stödblad.