Perenn, något tuvad, rosettbildande, 2–7 dm hög ört. Blad närmast kala. Rosettblad spatellika, bredast långt ut med spetsig topp, och långt skaft med nedlöpande bladyta. Slank, rak, ogrenad stängel med 4 fåror. Av de mellanliggande åsarna löper 2 obrutna ut i stjälkbladens nerver. Stängeln är försedd med små, glesa, nedåtvända hår, som förekommer rikligare högt upp. Stjälkblad korsvis motsatta, närmast linjära med smal spets och kraftig mittnerv, hålls upprätta. Bladen i varje par förenas basalt genom att de nedlöpande bladytorna löper samman i en tunn hinna med cilier i kanten. Nedersta delen av bladkanten har också cilier. Stängelns topp kan ha motsatta grenar som avslutas med tvåsidiga, fåblommiga knippen där mittgrenens blomma står ensam. Blomman är 5-talig med ca 10 mm långt foder som har 10 mörka nerver, och upp till 2 cm långa, djupt flerflikiga, ljust rödvioletta kronblad. Frukten är en kapsel i det svällda fodret.

Gökblomster är allmän söderut i fuktig ängsmark, såsom strandängar, kärrängar, diken etc. Längst i norr ofta tillfällig.

Förväxlingsrisk:
I blom närmast omisskännlig.
Fjällnejlika (Viscaria alpina) (huvudsakligen Norrland) och tjärblomster (V. vulgaris) har blankare, smalare rosettblad, kal stängel och 2-kluvna kronblad.
Backglim (Silene nutans) har mjukgåriga blad och dito stängel, och vita kronblad.
Smällglim (S. vulgaris) är kal och ljust blågrön med vita kronblad och uppblåst foder utan så kraftigt markerade nerver.
Borstnejlika (Dianthus barbatus) (ibland förvildad) är kal med en tät samling blommor som har hela kronblad med småfransad kant.