Flerårigt glest tuvat gräs. Strået är trint, ganska vekt med endast ett fåtal korta blad, 2–5 dm högt. Vippan är gles med typiska hängande hjärtformade småax. De ljust gröna bladen är kala, 2–6 mm breda och sällan längre än en dm. Som unga är de ihoprullade. Bladspetsen är ofta något kupad (dock ej alls båtformade som t.ex. Poa). Den nedersta bladslidan är sluten men de övre kan vara öppna. Snärpet är mycket kort, sällan mer än knappt 1 mm, avhugget, kalt och med hel kant.

Darrgräs växer i torr–frisk, mager och gärna kalkrik gräsmark. Den hittas vanligen i kulturbetesmarker men kan också hittas i liknande miljöer såsom hällar, skogsbryn och vägkanter. Den är ganska vanlig i södra Sverige men blir ovanligare norr om Dalälven där den främst hittas i kalkområdena upp till Jämtland.

Förväxlingsrisk:
Omisskänlig med vippa, svårare med endast blad. Följande arter har liknande form på blad och snärp:
Bergslok (Melica nutans) har blad som är något håriga på ovansidan.
Kamäxing (Cynosurus cristatus) har blad med längsgående åsar och ett fint tandat snärp.
Rödven (Agrostis capillaris) har korta utlöpare och är ej egentligen tuvad. Bladen är smala, 1–2 mm och den nedre bladslidan är öppen.
Ängskavle (Alopecurus pratensis) har mörkgröna blad som på ovansidan är sträva av plattade åsar. De basala slidorna är mörkbruna eller rödaktiga.
Lundgröe (Poa nemoralis) växer sällan så öppet som darrgräs och har mörkgröna styva blad och ett fint men otydligt hårigt snärp.