Perenn ört med gängliga, 3–10 dm långa, fyrkantiga, glatta stjälkar med (ofta långa) motsatta grenar. Vid förgreningarna är stjälken ansvälld och försedd med 8-bladiga kransar. Bladen är friskt gröna, smalt lansettformiga, spetsiga och något sträva i kanten. På huvudstängeln är de ca 3–4 cm långa och oftast påfallande jämnbreda. Stor, öppen blomställning, blommar även på sidogrenar. Små (ca 3–5 mm), 4-taliga, vita blommor. Frukten utgörs av två ca 1 mm stora kulor på ett gemensamt skaft.

Stormåra är ursprungligen införd. Den har snabbt erövrat hela landet och blivit mycket allmän. Det är en stor och kraftig måra med stjälkar som till en början försöker växa uppåt, men snart lutar över och blir halvliggande. Allmänheten tror ofta att det är denna måra som är vitmåra.

Förväxlingsrisk:
Gulmåra (Galium verum) har mörkgröna, barrlika blad och kraftigt gula blommor. Stjälken är fint luden i övre delen.
Gräddmåra (Galium album × verum, G. × pomeranicum), d.v.s. hybriden mellan stormåra och gulmåra, bildas lätt och är rätt vanlig. Den är intermediär i det mesta. Mörkare, smalbladigare, något gulblommande exemplar som är småhåriga upptill kan misstänkas vara denna hybrid, även om gulmåra ej (längre) finns i närheten.
Snärjmåra (G. aparine) och småsnärjmåra (G. spurium) klänger på annan vegetation, är extremt sträva, har mycket mindre blomställning och större, håriga frukter.
Unga stormåror kan likna sumpmåra (G. uliginosum), som har sexbladiga kransar. Den är dock spädare med sträva stjälkar (känn med tungan!), ännu vassare bladspets och ännu strävare bladkanter.
Parkmåra m.fl. (G. pumilum-gruppen) (några närbesläktade arter i södra Sverige) har oftast 8-bladiga kransar, men hela växten är mycket spädare, stjälken är bara 0,5 mm i diameter.