Flerårigt tätt tuvat gräs med upp till 3 dm höga strån. Stråna har ett fåtal korta blad som har en smal men ej ihoprullad skiva. Vippan är ensidig med rätt kort skaftade småax som ibland har borst. De basala bladen är raka och styva och helt ihoprullade vilket gör att de nästan verkar trinda. Diametern understiger 0,5 mm. Bladen är mörkt gröna till något grågröna och har korta borsthår vilket gör att de kan kännas sträva om man drar dem nedåt med fingret. Snärpen är mycket kort.
Fårsvingel växer på torr mager mark, både i slutna och helt öppna miljöer. Den ses ofta i glesa skogar, hedar, i naturbetesmarker och går även upp i fjällen. Den är vanlig i hela landet.

Förväxlingsrisk:
Stagg (Nardus stricta) har mycket tydligt sträva blad och kvarsittande ljusa basala slidor.
Kruståtel (Deschampsia flexuosa) har ljusare gröna blad som är helt släta och veka samt ofta rödaktiga nedtill.
Rödsvingel (Festuca rubra) har vippor som kan lika fårsvingel men de basala bladen är aldrig helt ihoprullade.
I fjällen finns groddsvingel (F. vivipara) som har typiska vivipara småax och mer markerade bladöron än fårsvingel.
Hårdsvingel (F. brevipila) är en från början insådd art som alltid växer på torr kulturmark, t.ex. vägkanter och i gräsmattor. Den har tydligt blågrönaktiga, styva blad som är över 0,5 mm i diameter. Sandsvingel (F. polesica) växer sällsynt på sandig kustnära mark och har sega pergamentartade bladslidor som sitter kvar i tuvorna.
Ytterligare en sällsynt art, finsvingel (F. filiformis), finns i södra Sverige. Den liknar mycket fårsvingel och kan i NILS-sammanhang räknas till denna.