Perenn ört med 2–3 dm höga, mjukt småtaggiga, något greniga skott som nedtill är något förvedade, och upp till flera meter långa, slingrande utlöpare som rotar sig här och var. Har små stipler. Bladen är 3-delade, med det mittre småbladet tydligt skaftat. Småbladen har sågad kant och nedsänkta nerver. Blommorna (några få till ett dussin) sitter i en grupp av några små, korta skärmar som är fästade i ett bladveck i övre delen av de upprätta skotten. 5-taliga, vita blommor med smala kronblad. Frukterna utgörs av några röda, bärlika, delfrukter med stora frön (“en bit av ett hallon i förstoring”).
Stenbär är allmän i många miljöer, t ex i skog, men ses ofta kring “kanter” som bryn, rösen, gläntor, i strandskog etc. Norrut sällan i trivial skog, men ofta i högörstsamhällen, sydvända branter etc. Mot slutet av säsongen kan utlöparna nå imponerande längd. Det är inte ovanligt att se att de klarat sig helskinnade tvärs över en skogsbilväg och rotat sig på andra sidan. Bären är sura, men de duger som godis!

Förväxlingsrisk:
I frukt och med utvecklade utlöpare omisskännlig.
Smultron (Fragaria vesca) har inte blad på grenade skott.
Unga skott av hallon (Rubus idaeus) är grövre och bladen nästan vita under.
De av björnbär (Rubus sect. Rubus) är också grövre, och har i regel 5-delade blad med rundare, mer långspetsade småblad. Äldre skott av hallon och björnbär liknar ej stenbär.
Åkerbär saknar utlöpare, har inga småtaggar på skotten, bladen är oftast mindre och brunrödanlupna, det mittre småbladet är oskaftat, och blomman rosa med “normala”, fast fler, kronblad.
Blåhallon (R. caesius) har spetsiga stipler, till skillnad från stenbär som har rundade stipler.
Beträffande bäverbär (Rubus arcticus × saxatilis, R. × castoreus), alltså hybriden mellan åkerbär och stenbär, läs mer under denne (viktigt!).