Smultron och backsmultron

Perenna, rosettbärande, låga örter. Bladen är 3-delade och håriga, med långt, hårigt skaft. Småbladen har ett distinkt, men mycket kort, skaft. De är tydligt veckade (“korrugerade”) längs de tätt liggande sidonerverna, som är nästan raka, och riktade framåt i ca 45 graders vinkel. Småbladens kant har vass, regelbunden sågtandning. Direkt från rosetten stiger en eller flera 1–2 dm höga blomstänglar som bär en klaselik blomställning vars blomskaft har tilltryckta, fina hår. Blommor 5-taliga, vita. Frukten (egentligen en skenfrukt) är ett smultron (!).

Smultron är allmän både i bryn och i frisk skogsmark. Norrut är den klart kalkgynnad, och i fjällkanten närmast bunden till sydberg. Backsmultron finns endast i söder. Den förekommer lokalt norrut till Uppland, sällsynt till Dalarna och Gästrikland.

Förväxlingsrisk:
I större delen av Norrland närmast omisskännlig.
Parksmultron (Fragaria moschata) (förvildad, huvudsakligen i södra och mellersta Sverige) är grövre och högre, har något nedåtriktade hår på blomskaften och större frukt som saknar frön vid basen. Fruktsättningen uteblir ofta, eftersom den är dioik och ena könet kan saknas.
Jordgubbar (F. × ananassa) (ibland förvildad) är grövre, med mörkare, ovan kala blad.
Trollsmultron (Drymocallis rupestris) (huvudsakligen sydvästra Sverige) är betydligt mer högvuxen, och har parflikigt delade blad (“smultronblad med ett extra par småblad”).
Smultronfingerört (Potentilla sterilis) (mycket sällsynt i Skåne) har utlöpare, men liknar mest backsmultron. Småbladen har endast 5–7 par tänder (det står fel i Den nya nordiska floran) och liten uddtand. Frukten liknar ej ett smultron.
Norsk fingerört (P. norvegica) är annuell eller bienn och får en upprät stjälk med gula blommor.
Revfingerört (P. reptans) (södra och mellersta Sverige) bildar långa revor, men har 5-delade blad och gul blomma.