Perenn, 1–3 dm hög, hårig ört med mot marken tryckt bladrosett, och en bisarr, tjock, konisk blomställning med tätt packade, korsvis motsatta, violettanlupna stödblad. Rosettbladen är oftast dm-långa, mörkgröna och breda med rund spets Bladkanten är nedlöpande och något bukttandad. Stjälken är fyrkantig och hårig runtom. Blommorna sticker inte utanför stödbladen. De är blåvita, zygomorfa och saknar nästan helt överläpp.
Blåsuga ses oftast i hagmarker och varma slänter. I oceaniskt påverkade delar av Jämtland och södra Lappland är den en sydbergsväxt. När den blommar ser den ut som en liten, lila gran på en rosett av gröna blad.

Förväxlingsrisk. Blommande ex är i praktiken omisskännliga. Kritsuga (Ajuga genevensis) (Skåne, i det närmaste utdöd) har klarblå blommor som i toppen är längre än stödbladen. Revsuga (A. reptans) (sällsynt i Götaland och Svealand) har långa utlöpare, nästan kala rosettblad, och öppnare blomställning med kortare stödblad. Stjälken är endast hårig på 2 sidor.