Perenn, beståndsbildande ört (jordstam!). Ofta stora täcken av nästan runda, tjocka, skaftade, 1–3 dm breda blad. Bladen är bjärt gröna på ovansidan, och vitt filthåriga under. De har en konsistens som om de var gjorda av någon slags textil, och river man i dem delas de lätt upp i oregelbundna bitar. Bladens kant är buktig, med här och var utstående “hörn”, men de har även en gles tandning av med rätt jämna mellanrum placerade, mycket små tänder. Bladkanten nära skaftet löper så att det inte ligger en tjock nerv i själva bladkanten. Blommar tidigt på våren (saknar då de ovan beskrivna bladen) med gula blomkorgar som har brunröda, fjällika stjälkblad. Stjälkarna blir sedan längre, samtidigt som korgen böjer sig nedåt. När fröna är mogna rätar stjälken ut sig igen, och är nu 2–3 dm hög och har en vit “maskrosboll” i toppen. Man känner igen den på de fjällika bladen, som sitter mycket glest.
Hästhov vill gärna ha lerhaltig mark, men hittar växtplatser nästan överallt i kulturlandskapet. I skogsmark ofta vid rörligt vatten, som källor etc. Finns på flytjord högt uppe på fjället. Verkar ännu sprida sig i nordöstra Norrland.

Förväxlingsrisk
Nästan omisskännlig, även då den endast har blad.
De flesta skråp (Petasites spp.) har mycket större blad, och hos alla löper en kraftig nerv i själva bladkanten intill stjälkens fäste.
Fjällskråp (P. frigidus), som har rätt små blad, är den man lättast förväxlar med hästhov, men den har U-formad bukt i bladets bakkant och enkel, djupt triangulär tandning utan småtänder. Fjällskråp och hästhov kan växa om vartannat i fuktig fjällmiljö.