Starkt tuvad, perenn, 2–5 dm hög ört. Tuvorna har radiärt ställda stänglar som i basen är riktade snett uppåt, men kort ovanför böjer sig till upprätt hållning. Kring stänglarnas och stjälkbladens bas finns stora, påsliknande, strimmiga stipler med vass spets upptill. Långskaftade blad med 3 kortskaftade, oftast äggrunda småblad. Småbladen har oftast hel kant och ett ljust märke format som ett omvänt “V” (kan saknas!). Stänglarna är något greniga upptill, och får närmast oskaftade, röda blomhuvuden av typiskt klöverutseende med ärtblommor (köl, segel och 2 vingar). Fodret har 10 nerver. Frukterna ser man inte mycket av (finns i de torra blommorna).

Rödklöver finns närmast överallt där människan dragit fram, även på vägrenar och skräpmarker. Sås ut aktivt både i vallar och längs vägar.

Förväxlingsrisk:
Skogsklöver (Trifolium medium) (vanlig upp till mellersta Norrland, norr därom mycket sällsynt) är ej tuvad, utan har krypande jordstam och bildar utbredda bestånd. Stjälkarna är raka och stiger upp en och en, ej i radierande grupper. Småbladen är mer långsträckta och blomsamlingarna mer långskaftade. Observera att illustrationen av skogsklöver i Den nya nordiska floran är en rödklöver! Skogsklöver liknar mer bilden på alpklöver.
Alpklöver (T. alpestre) (sällsynt på Gotland) har långsträckta, spetsiga småblad och foder med 20 nerver. Den nedre fodertanden är dubbelt så lång som de övriga.
Blodklöver (T. incarnatum) (sällsynt tillfällig) är annuell och har mycket långsträckta blomsamlingar.
Alsikeklöver (T. hybridum) har rundare småblad med pyttesmå sågtänder, och vita till rosa blommor.
Backklöver (T. montanum) (huvudsakligen österut i Götaland och Svealand) har fint tandade småblad som är vithåriga under, och vita blommor.