Monokarp perenn ört. Grov, ihålig, 5–12 dm hög stängel som är kal högst upp. Doftar aromatiskt när den bryts (”klosterlikör”). Blad trekantiga, ljusgröna, dubbelt parbladigt sammansatta, med avlångt äggrunda flikar som har grovt och oregelbundet sågad kant. Stjälkbladen har vid, öppen slida på skaftet. Stora, klotrunda flockar med många strålar som är kala. Blommor gulgröna. Saknar allmänt svepe, men har enskilt svepe. 5–6 mm lång, oval, plattad frukt med ribbor.
Kvanne är allmän i större delen av fjällen (lucka i mitten) på frisk eller fuktig ängsmark, snölegemark, stränder, strandängar, snårskog, bymarker, etc. Den förekommer också längs vissa älvar och på havsstränder (ej hela kusten).

Förväxlingsrisk:
Karakteristisk, men flockblomstriga växter förväxlas lätt av oerfarna.
Strätta (Angelica sylvestris) är finhårig på både övre delen av stängeln (titta närmast flocken) och på strålar. Den har välvda, ej klotformigaflockar (inga strålar nedåt), vita blommor, småblad med finare, rätt jämn tandning och saknar kvannens typiska doft.
Kirskål (Aegopodium podagraria) (hela Sverige, men sällsynt i norra Norrlands inland) växer i täta bestånd (har jordstam), mindre blad som oftast är delade i 3 grupper om 3 småblad, inga svepen och vita flockar.
Piploka (Pleurospermum austriacum) (sällsynt i Östergötland) har rikbladig stängel och allmänt svepe.
Strandloka (Ligusticum scoticum) (rätt sällsynt på havsstrand på Västkusten och Uppland–Ångermanland) är oftast 2–5 dm hög, har nedtill röd stängel, blad delade i 3 grupper om 3 köttiga småblad, och har allmänt och enskilt svepe. Luktar illa.
Sprängört (Cicuta virosa) är ej särskilt lik, men är liksom kvanne vanlig “i vilda naturen” (saknas i fjällen). Den har mycket långsträckta småblad.