En ofta meterhög (söderut ännu högre), styvbladig, beståndsbildande ormbunke med triangulärt blad utan synliga sporgömmen. Har en krypande jordstam varifrån bladen kommer upp ett och ett. Bladskaftet är långt och lodrätt, men nickar upptill, varför bladet planar ut nästan horisontellt. Bladet är rikligt flikat (nedersta primärflikarna tertiärflikade), med jämna flikkanter (utan tänder). Sporgömmesamlingarna är dolda under en genomskinlig hinnkant som löper längs flikkanterna.

Örnbräken växer söderut på all slags mark och är där mycket allmän, men blir norrut sällsyntare och allt mer krävande. Den bildar karakteristiska, dominerande, täta bestånd där bladen flyter samman till ett tätt skikt.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Safsa (Osmunda regalis) (huvudsakligen stränder i sydligaste Sverige) har mer kortskaftade och långsträckta blad som i hela sin längd är likartat flikade med fria sekundärflikar. Sporangierna sitter samlade i avvikande flikar upptill på särskilda blad.
Ryssbräken (Diplazium sibiricum) (mycket sällsynt i Jämtland och Lule lappmark) blir ca 5 dm hög, och har mjuka blad med tandade flikar och sporangiesamlingar på undersidorna.