hultbräken
Phegopteris connectilis
Mer information om arten

En 2–4 dm hög, mjukbladig ormbunke med långskaftade, långspetsade triangulära blad. Har en krypande jordstam varifrån bladen kommer upp ett och ett. Bladet är sekundärflikat med jämna flikkanter (utan tänder). Primärflikarna är oskaftade och deras bladytor fäster mot rachis (“man kan gå tvärs över mitten utan att behöva hoppa”), de nedersta är längst och tydligt bakåtböjda (“sista paret ut”). På sekundärflikarnas undersida utvecklas små, runda sporgömmesamlingar nära kanten.

Hultbräken växer på många slags friska marker, men även i klippbranter. Illustrationen i Den nya nordiska floran ger inte en helt korrekt bild av bladet. Primärflikarna skall vara helt motsatta med bladytorna fästade mot rachis.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Ekbräken och kalkbräken (Gymnocarpium robertianum) (sällsynt i vissa kalkområden) har långa skaft på de nedersta primärflikarna.
Kärrbräken (Thelypteris palustris) (huvudsakligen södra Sverige) har mer långsträckta blad som är bredast strax nedom mitten. Primärflikarna sitter glesare, deras bladytor fäster ej mot rachis, och det nedersta paret är ej påfallande bakåtböjt.
Ryssbräken (Diplazium sibiricum) (mycket sällsynt i Jämtland och Lule lappmark) är tertiärflikad med tandade flikkanter, och bladytorna fäster ej mot rachis.