Dvärgvide och polarvide

Dioik dvärgbuske med strödda blad. Grenarna kryper i jorden så att bladen ser ut att komma upp ur själva marken. Bladen är rundade eller något avlånga, upp till 2 cm stora, plastigt glänsande, så gott som kala, och har mer eller mindre bågböjda sidonerver (särskilt nära bladspetsen, men svåra att se på polarvide). Honplantorna har “hängen” med videkapslar (päronformade med stiftrest i spetsen; klyvs vid mognaden i två och blottar hårpenselförsedda frön) som snart blir mer eller mindre röda.

Dessa viden växer på många typer av blöt eller fukthållande mark i fjällen. Dvärgvide är i särklass vanligast, den finns ända ned till övre delen av skogslandet (där mest stränder) eller tillfälligt ännu längre ned. Polarvide är sällsyntare och bunden till kalktrakter.

Förväxlingsrisk:
Nätvide har tjockare blad med nedvikt kant, nedsänkta nerver på översidan, och mycket ljus undersida med kontrasterande nerver.
Dvärgbjörk (Betula nana) har ovanjordiska grenar som får björkhängen (kolvlika, inga kapslar, frön med två vingar), och blad med proportionellt mycket större tänder (“pepparkakor”) och raka sidonerver.
Pyrolor (Pyrola) har skaftade blad i rosetter och är inte lika starkt förvedade.