Perenn, beståndsbildande graminid (jordstam!) med 1–4 dm höga och ca 1 mm tjocka strån som har ett sidoställt blomknippe mitt på strået (egentligen ej så – själva strået slutar vid blomknippet, men stödbladet som fortsätter rakt upp är förvillande likt), och längst ned har ljusa basalslidor med kort, smal, uppåtriktad (svårsedd) bladskiva. Blommorna, som har 6 kalkblad, sitter i ett litet knippe med högst ett dussin blommor. Frukten är en spetsig, brun kapsel med många, små frön.

Trådtåg är allmän nästan överallt i fuktiga miljöer, men kan någon gång också ses på rätt torra, sandiga eller grusiga platser. Den bildar ofta vida, täta bestånd, där de i de inre delarna kan vara rätt besvärligt att se att stråna står i rader. I kanterna är det lättare att se de nya skotten som sticker upp i rader utanför de yttersta stråna.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Fjälltåg och östersjötåg (fjällen och kusten, söder om Uppland mycket lokalt, även sällsynt i inre Norrland), båda underarter av Juncus arcticus (den senare räknas ofta som en egen art, J. balticus), är grövre och har betydligt kortare stödblad (“strået ovanför blomknippet). Båda hybridiserar rätt ofta med trådtåg (särskilt östersjötåg längs norrlandskusten), och bildar då vida kloner. Hybriderna har slankare strån men är oftast högre. De är fullständigt sterila, så kapslarna är tomma och känns tunna.
Snip (Trichophorum alpinum, Scirpus hudsonianus) har också strån i rader, men den är vekare med kortare, snett uppåtriktad jordstam, och har ett toppställt ax som slutligen får en liten hårpensel (likt en liten ull, Eriophorum).