Perenn, tuvbildande graminid. Lösa tuvor med nedtill knäböjda strån som radierar från tuvans mitt. Nederst på strået med starkt plattade, åtsittande bladslidor, men slidornas kanter är ej knivskarpa. Strån 4–12 dm höga, med få blad. Överst med småaxen samlade i en trekantig topp av hartasslika, skaftade samlingar, där de nedersta skaften är längst och kraftigast. I samlingarna är i stort sett alla småax riktade åt samma håll.
I landets södra hälft ett vanligt och karakteristiskt gräs. Glesnar norrut och blir samtidigt alltmer knutet till samfärdsel och trakter dit den införts som vallväxt.
Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Rörflen (Phalaris arundinacea) växer i ruggar och har fler blad på stråna. Blomställningen är spolformad genom att alla småaxsamlingar har någotsånär liklånga skaft.
Storgröe (Poa remota) (rätt sällsynt, saknas i stora delar av Götaland och det mesta av Norrbottens län) och parkgröe (P. chaixii) (sällsynt gräsfröinkomling i Götaland och Svealand) har mycket platta bladslidor med vassa kanter. Blomställningen är en öppen vippa.
Variation
2 underarter. Subsp. glomerata är överallt den vanliga, men subsp. lobata (Dactylis aschersoniana; lundäxing eller ljusgrön hundäxing) förekommer i gles lövskog i Skåne och sällsynt som parkgräsfröinkomling på andra håll. Den är glesare tuvad, har korta utlöpare, är mer gulgrön och har glesare vippa.