Sommarannuell, upp till 2 m hög ört med rörlika stjäkar som, trots att de är mycket kraftiga, är halvgenomskinliga (sätt handen bakom). Trots sin storlek är den löst rotad: växten ser ut att stå ovanpå marken, med några “plaströrsliknande” rötter letande sig ner i marken runt om. Grenar och blad motsatta eller i kransar om 3. Blad karaktäristiska: långskaftade, smalt elliptiska, närmast lansettlika, med lång, utdragen spets och fint, tätt och jämnt sågtandad kant. Tänderna har en liten krökt spets som längst ned på bladet gradvis övergår i några mörka, långa glandler på sidorna av bladskaftet. Har ej stipler, men ofta stipellika bladskott i bladvinklarna. Blommar rikligt med flerblommiga, spretande klasar, med röda, rosa eller vita, zygomorfa blommor som är stora nog att rymma en humla. Blomman hänger under dess fästpunkt i skaftet (“hänger upp och ned”). Frukten är en räfflad, mjuk, spetsig kapsel som exploderar när man rör i den, varvid de stora fröna slungas några meter bort.

Jättebalsamin är en förvildad trädgårdsväxt som ökar starkt. Den är nu allmän i sydvästra Sverige, särskilt vid diken och åar i jordbrukslandskapet, men det är osäkert hur långt norrut den kan upprätthålla livskraftiga populationer.

Förväxlingsrisk:
I blom och frukt omisskännlig.
Blekbalsamin (I. parviflora) är mindre och vekare, men bladtänderna liknar jättebalsaminens. Blommorna är gula och bara 1 cm långa.
Springkorn (I. noli-tangere) är mindre och vekare, och har tunna blad med glesare, låga, rätt avrundade tänder. Blommorna är gula och 3 cm långa.
Notera: grova, rörliknande, ännu stående stjälkrester från fjolåret kommer från andra växter. Jättebalsaminens vattenstinna stjälkar sprängs nämligen vid frost, och blir till slemmiga “slamsor” – Urk!