Perenn, tuvbildande och beståndsbildande, 1–3 dm hög graminid. Tätt tuvad med radiellt uppstigande skott. Trinda strån med smalt trådlikt basalblad (under halva stråets längd). De mörkt glänsande plattade och fåblommiga axen sitter i en 2–8 mm bred täta axsamling i toppen av strået. Det korta stödblad når just över själva axsamlingen. Ofta ligger de brunglänsande fjolårsbladen kvar i tuvorna.

Axag som växer på fuktig kalkrik torvmark är en utmärkt rikkärrsindikator. Den är mindre allmän i södra Sverige, och sällsynt i Norrlands inland men något vanligare i de jämtländska kalktrakterna.

Förväxlingrisk:
Tagelsäv (Eleocharis quinqueflora) (kalkrika fuktiga–blöta marker), har en krypande jordstam och växer inte tuvat, och saknar stödblad i axsamlingen.
Knappag (S. nigricans) (Gotland och Öland) med som också växer tätt tuvat, men där basalbladen är något längre, av halva stråets längd, tydligast är att nedre stödblad når mycket längre än axsamlingen. Hybrid mellan axag och knappag är relativt vanlig i fuktiga–blöta kalkmarker på Gotland.
På fattiga torvmarker växer även andra tuvade halvgräs, t.ex. tuvsäv (Trichophorum cespitosum) som dock har ett smal, men distinkt bladskiva som pekar uppåt längs strået, och ett mycket litet ax med ett jämnlångt axfjäll.
Ur släktet Rhynchospora skulle möjligen brunag (R. fusca) kunna förväxlas med axag då den kan växa mer eller mindre löst tuvat, men brunag har tydliga (flera) stråblad, och blommorna samlade i flera ax.