blågrönt mannagräs
Glyceria declinata
Ursprunglig, växer på fuktig till blöt, mullrik mark vid källor, trampade ställen i betesmarker och ibland i diken och vid dammar. Möjligen något kalkgynnad eller gynnad av leriga jordar. Konkurrenssvag och gynnad av tramp och bete. Förbisedd av många inventerare. Vanlig på Falbygden och ganska vanlig på slättbygderna, troligen mindre vanlig i de västra och södra skogsbygderna, troligen förbisedd i Sjuhäradsbygden. 166 lokaler i 99 rutor (12 %).
Första fynd
Äldsta belägg: Kinnekulle, Västerplana storäng 1850 (J.E. Zetterstedt i UPS), ombestämd av M. Walters.
Lokaler
Urskildes som egen art på 1920-talet och äldre belägg saknas nästan helt utom från Göteborgstrakten och Skara, där arten samlats av S. Nilsson respektive S. Kilander.