Ursprunglig, växer på mager, torr till fuktig mark på hällmarker, i betesmarker och längs åkerrenar och vägkanter. Arten är ljuskrävande och dör när öppna marker växer igen till skog. Kan bilda täta snår på betesmarker, ätes ej av andra djur än älg, och enen är ett hot mot öppna gräsmarker. Virket ruttnar mycket långsamt och en användes bl.a. till stängselstolpar. Rakvuxna enar stammades därför ofta upp och kunde bli små träd. Endast vanlig en ssp. communis är representerad i området. Mycket vanlig i hela landskapet. 821 rutor (99 %).