Mycket gammal inkomling, växer på torr till frisk, kalkrik mark i gles lövskog och i rasbranter, i betesmarker, på åkerrenar och i restmarker, framför allt på Billingens och Kinnekulles sluttningar. Även odlad och kvarstående på ödetomter och torpruiner på höglandet och i magra bygder. Förvildas lätt och det är svårt att veta vad som är inhemskt respektive förvildat. Planteras nu här och där på f.d. åkermark och kallas då fågelbär av Skogsvårdsstyrelsen. Förundrade markägare upptäcker efterhand att det inte är något exklusivt utan vanliga ”söttbär” eller ”körsbär”, som de lokala namnen är. Inklusive förvildade förekomster vanlig i hela landskapet. 683 rutor (82 %).