Ursprunglig, växer på frisk naturlig gräsmark i slåtterängar och i extensivt betade före detta slåttermarker samt mer sällan på ängsrester i skogsbryn och på ogödslade breda åkerrenar. Liksom svinroten har den upprättväxande blad och den missgynnas därför av hårt och tidigt påsläppt bete. Hotas av igenväxning, saknar svinrotens uthållighet mot igenväxning och försvinner snart efter hävdens upphörande. Kraftigt minskande och numera vanlig till mindre vanlig endast på Falbygden och i östra Skaraborg, sällsynt i övrigt. 365 lokaler i 182 rutor (22 %).