Troligen ursprunglig, växer på något fuktig till torr naturlig gräsmark på åkerholmar, ogödslade åkerrenar, gräsmarksrester i skogsbryn och längs småvägar samt i svagt hävdade, igenväxande betesmarker. Syd- och östvensk art som i landskapet verkar vara kalkgynnad. Kanske även tidigare odlad som läkeväxt. Missgynnas av hårt bete, men tål måttlig igenväxning. Mindre vanlig på södra Falbygden, i Valle och på södra Kinnekulle, mycket sällsynt i de västligaste delarna av landskapet. 125 lokaler i 41 rutor (5 %).