Ursprunglig, växer på torr till frisk mark i betesmarker, skogsbryn, bergbranter och glesa lövskogar. Under inventeringen har få skilt på varieteterna. Spetshagtorn C. rhipidophylla var. rhipidophylla verkar vara den mest spridda varieteten. Korallhagtorn C. rhipidophylla var. lindmanii, som verkar kräva längre vegetationsperiod, är troligen sällsynt. Arten är vanlig till mindre vanlig på låglandet, kring Nordbillingen samt vid Vänern och Vättern, sällsynt i övrigt, kanske förbisedd. 362 lokaler i 223 rutor (27 %).