linmåra
Galium spurium subsp. spurium
Gammal kulturföljeslagare, växte efter 1800-talet mest tillfälligt på tippar och rensupplag. Försvunnen från Sverige.
Första fynd
Äldsta belägg: (Lidköping) Mellby Stora Roo 1820–40 L.R.N. Dalman (UPS).
Lokaler
Äldre uppgifter förutom äldsta ovan: (Svenljunga) Svenljunga soptippen Erik Andersson (Bergengren 1962); (Tranemo) Länghem Haldarp, i lin i trädgård 1935–36 G.A. Westfeldt (LD, S, UPS); (Göteborg) Göteborg 6 lokaler 1926–48 R. Ohlsén m.fl. (GB, LD, S, UPS); Lundby Sannegårdshamnen 1957 C. Blom (GB); (Härryda) Råda 3 lokaler 1922–23 H. Fries (GB, LD, S, UPS); (Borås) Toarp Dalsjöfors station, Linnemagasinet 1920 A.O. Olson (GB); (Bollebygd) Töllsjö Henå, potatisåker 1967 T.E. Hasselrot (S); (Lerum) Lerum tipp vid landsväg, S om Ekebacken 1927 F. Lundberg (GB).