Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Sannolikt tillfällig i linåkrar. - 2 (2).
Taxasida
linmåra
Galium spurium subsp. spurium
linmåra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
linmåra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- linmåra
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Galium spurium subsp. spurium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Galium spurium subsp. spurium
Svenskt namn
linmåra
norwegianBokmal
linklengemaure
norwegianNynorsk
linklengjemaure
Finskt namn
pellavamatara
finlandSwedish
linsnärjmåra
Danskt namn
Hør-snerre
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Linmåra, som parasiterar på lin Linum usitatissimum, är inte sedd i landskapet sedan seklets början.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Ogräs på lin, utdöd i Sverige (Gärdenfors 2010). Inga belägg från Närke funna.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammalt bofast linogräs, utgången sedan länge. Senast uppgiven 1881 från Sandvik i Edestad (LD, Holmgren 1942).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
4; funnen under skedet 1840-talet–1911: Mälarslätten: Arboga Brattberget [1860–80-talet] (Anonymus manuskript). Irsta Kusta (H. v. Post enligt WALL 1852). Kolbäck Hässelby (Iverus 1877). - Nedre Bergslagen: Nora N Striberg (Ringshyttan) 1911 (Bergdahl, BER; Binning, GB).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och fordom bofast men nu sedan länge försvunnen. Senast uppgiven 1930 från Båstad (Axell i FRD). (Några ännu yngre uppgifter föreligger men för dessa saknas belägg och de förefaller mindre trovärdiga.)
Förändring och hot: försvunnen från hela landet till följd av linodlingens upphörande. Förefaller dock aldrig ha varit särkskilt vanlig – endast uppgiven från 28 preciserade lokaler och 1838 anförd som förekommande ”här och där” (Lilja 1838). Nationellt rödlistad (RE).
Förändring och hot: försvunnen från hela landet till följd av linodlingens upphörande. Förefaller dock aldrig ha varit särkskilt vanlig – endast uppgiven från 28 preciserade lokaler och 1838 anförd som förekommande ”här och där” (Lilja 1838). Nationellt rödlistad (RE).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Linmåra liknar småsnärjmåra G. spurium ssp. vaillantii men skiljer sig genom att frukterna saknar krokborst. Den växte särskilt i linåkrar och förekom sällsynt i Götaland, Svealand och Norrlands kustland. De flesta fynden är från 1800-talet; efter 1980 har endast två fynd gjorts i landet, båda i Småland.
Linmåran var bofast i landskapet: den fanns ganska rikligt både på 1810-talet och på 1850-talet i Hylte Femsjö. På 1920-talet återsågs den dock inte där (Hård 1924). Kanske försvann växten som bofast från Småland redan under 1800-talet, alltså långt innan linodlingen upphörde. Från 1900-talet finns nämligen bara tre uppgifter, från Växjö Söraby 1930 och de två fynden från inventeringen (i Tingsryd Väckelsång 1983 och Vetlanda Vetlanda 1990); i varje fall de båda senare var tillfälliga. De representerar troligen separata introduktioner utan direkt sammanhang med de tidigare ogräsförekomsterna. – Material från Vetlanda finns i privat odling.
Det brukar anges att G. spurium ssp. spurium är ett specialiserat linogräs. Det stämmer nog, men växten kunde även förekomma i andra biotoper. Sjöstrand (1863) angav ståndorten till ´Åkrar: bland Lin och Korn´, och E. Fries (1814–24 s. 46) skrev att den i Hylte Femsjö växte ´inter Linum &c.´ (alltså inte bara bland lin); vid Yaberg fann han den till och med i stenrösen [inque lapidum aceruis ad Yaberg]. Det kan också erinras om att de båda aktuella fynden inte hade något synligt samband med linodling.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Lokalerna är regellöst fördelade i landskapet. – Gammal bofast kulturföljeslagare, numera dock bara tillfällig.
Linmåran betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Linmåran var bofast i landskapet: den fanns ganska rikligt både på 1810-talet och på 1850-talet i Hylte Femsjö. På 1920-talet återsågs den dock inte där (Hård 1924). Kanske försvann växten som bofast från Småland redan under 1800-talet, alltså långt innan linodlingen upphörde. Från 1900-talet finns nämligen bara tre uppgifter, från Växjö Söraby 1930 och de två fynden från inventeringen (i Tingsryd Väckelsång 1983 och Vetlanda Vetlanda 1990); i varje fall de båda senare var tillfälliga. De representerar troligen separata introduktioner utan direkt sammanhang med de tidigare ogräsförekomsterna. – Material från Vetlanda finns i privat odling.
Det brukar anges att G. spurium ssp. spurium är ett specialiserat linogräs. Det stämmer nog, men växten kunde även förekomma i andra biotoper. Sjöstrand (1863) angav ståndorten till ´Åkrar: bland Lin och Korn´, och E. Fries (1814–24 s. 46) skrev att den i Hylte Femsjö växte ´inter Linum &c.´ (alltså inte bara bland lin); vid Yaberg fann han den till och med i stenrösen [inque lapidum aceruis ad Yaberg]. Det kan också erinras om att de båda aktuella fynden inte hade något synligt samband med linodling.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Lokalerna är regellöst fördelade i landskapet. – Gammal bofast kulturföljeslagare, numera dock bara tillfällig.
Linmåran betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Linmåra är ett idag utdött åkerogräs som förr växte i linåkrar. Den förefaller ha varit sällsynt på Öland och anges av Sjöstrand (1850 och 1863). "Resmo, Borgby, Rösslösa och Bredinge, nästan alltid bland Linet, som på Öland blott sparsamt, och hufvudsakligast på de anförda ställena, odlas." Rikard Sterner såg aldrig linmåra och åkerogräset verkar ha försvunnit från ön under 1800-talets andra hälft.
Linmåra skiljs från den närstående småsnärjmåra subsp. vaillantii på de släta frukterna och stjälkens glatta ledknutar.
Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, tillfällig. Utgången.
Inkommen med linfrö från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet. På Gotland sågs linmåra senast 1910; i dagens linåkrar har inga linogräs setts, vilket säkerligen beror på renare utsäde.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Gammal kulturföljeslagare, som förr förekom i linåkrar och numera är försvunnen.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växte efter 1800-talet mest tillfälligt på tippar och rensupplag. Försvunnen från Sverige.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Linmåran är ett ettårigt ogräs och växte tidigare i linåkrar. Den infördes säkert med linutsäde och även om den uppmärksammades sent i landskapet är den förmodligen lika gammal som linodlingen. Linmåran försvann nästan helt när husbehovsodlingen av spånadslin kring 1900 upphörde i landskapet. Gamla linogräs har under inventeringen sökts i flera linåkrar, men med negativt resultat. Tydligen är linutsädet numera fritt från dessa växter.
Endast känd som linogräs. I Sverige numera utdöd.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
En i Sverige numera utdöd växt, som senast rapporterats från Småland 1989. Rödlistad.
Almq. Förr sällsynt, numera knappt anträffbar.
Linmåra påträffades åren 1821–1923 i linåkrar i Uppland och fram till 1917 även på skräpmarkslokaler.
Almq. Förr sällsynt, numera knappt anträffbar.
Linmåra påträffades åren 1821–1923 i linåkrar i Uppland och fram till 1917 även på skräpmarkslokaler.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Linmåra är ett gammalt linogräs med släta frukter, som följt linutsädet. Våra uppgifter är dock inte från linodling.