solvända
Helianthemum nummularium
Mer information om arten
Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark i måttligt betade betesmarker och på rester av gräsmark som ogödslade åkerrenar, åkerholmar och ängsrester. Missgynnas av hårt bete, tål kortare tids ohävd men är ljuskrävande och klarar inte igenväxning av buskar och träd. Finns både på kalkrik och kalkfattig mark. Minskande på grund av gödsling och igenväxning. Solvändan finns i Sverige med två underarter: Ljus resp. mörk solvända H. nummularium ssp. nummularium och ssp. obscurum. Vilka som finns i landskapet är inte undersökt men troligen finns endast den ljusa. Solvända är mindre vanlig i ett område från Smålandsgränsen vid Habo till sydöstra Falbygden, mycket sällsynt i de östra delarna i övrigt. 104 lokaler i 48 rutor (6 %).

Första fynd

Linnaeus 1747: nedanför Mösseberg. ”Helianthemum (Flor. 433.), som eljest är allmän i Sverige, sågs icke förr vi kommo hit.”

Lokaler

Utpostlokaler finns vid: Ulricehamn Marbäck ängsrest vid Hästhagen, 600 m SV Åsen 64061 13594 (R. Enander & B. Ignell 1996); Skövde Lerdala åkerkant 600 m S Karstorp 64843 13795 (A. Bertilsson 1990); Götene Österplana vallen ca 600 m SV Nyängen 64956 13595 (A. & C. Dahlquist 1986); Karlsborg Karlsborg ängsrest i vägkant i banans östra förlängning vid Flygflottiljen 64892 14257 (I-M. Abrahamsson m.fl. 1992).
Äldre uppgifter finns från ca 25 lokaler, ej aktuella är: (Ulricehamn) Gullered vägkant 400 m V om kyrkan 1944 G.A. Westfeldt (UPS); (Tidaholm) Agnetorp grusås vid Ekeberg 1912 A. Stalin (GB); Hömb Kavlås 1880 J.R. Jungner (S); (Skövde) Timmersdala 1919 A. Stalin (GB); (Götene) Medelplana Råbäck Storängen 1918 A. Stalin (GB). Uppges dessutom odlad och förvildad vid (Gullspång) Hova Valaholm (Skårman 1924).